Emotionell intelligens i projekt – Golemans idé

Publicerad 2026-07-02 · Forskningen bakom Projektsimulator

Två projektledare med samma utbildning och samma verktygslåda kan få helt olika resultat. Den ena får med sig ett skeptiskt team, den andra kör fast i konflikter. Skillnaden sitter sällan i Gantt-scheman eller riskmatriser – den sitter i förmågan att läsa och hantera känslor, sina egna och andras.

År 1995 gav vetenskapsjournalisten och psykologen Daniel Goleman ut boken Emotional Intelligence, som gjorde begreppet emotionell intelligens världskänt. Själva forskningsbegreppet hade myntats några år tidigare av psykologerna Peter Salovey och John Mayer, men det var Golemans bok som tog det från forskningstidskrifterna till arbetslivet.

Vad säger forskningen?

Golemans huvudtes är att förmågan att känna igen och reglera sina egna känslor, och att uppfatta andras, förutsäger hur väl vi fungerar med andra människor – utöver vad ren tankeförmåga (det som IQ-test mäter) förklarar. Han beskriver flera delförmågor: självkännedom (att märka vad man känner medan det händer), självreglering (att styra impulser i stället för att styras av dem), motivation, empati och social skicklighet.

En viktig nyansering: senare forskning har visat att emotionell intelligens spelar roll för hur vi fungerar i relationer och samarbete, men den ersätter inte kompetens eller begåvning – den kompletterar dem. Vissa populära påståenden, som att emotionell intelligens skulle förklara merparten av all framgång, saknar stöd. Den försiktiga slutsatsen räcker dock gott för en projektledare: i yrken som bygger på att få människor att samarbeta väger de emotionella färdigheterna tungt.

Goleman lyfter också något hoppfullt: till skillnad från IQ, som är förhållandevis stabilt, går emotionella färdigheter att utveckla genom hela livet. De är just färdigheter – och färdigheter kan tränas, förutsatt att man får syn på sina egna reaktioner och övar i situationer där de faktiskt väcks.

Vad betyder det för dig som projektledare?

Börja med självkännedomen. Inför ett svårt samtal – en försening ska levereras till en styrgrupp, en medarbetare underpresterar – lägg märke till din egen känsla först. Irriterad? Orolig? Den som går in i ett samtal utan att veta vad den själv känner låter känslan styra i smyg: tonen blir vassare än avsett, eller budskapet lindas in tills det försvinner.

Träna sedan pausen mellan impuls och handling. När en intressent går till angrepp i ett möte är den naturliga reaktionen att försvara sig direkt. Självreglering betyder inte att trycka undan känslan, utan att skaffa sig en sekund att välja svar: "Jag hör att du är frustrerad – berätta vad som oroar dig mest."

Och använd empatin diagnostiskt. Bakom en "besvärlig" beställare finns nästan alltid en oro: budgetansvar, prestige, rädsla att bli överkörd. Den projektledare som identifierar oron kan bemöta den; den som bara ser besvärligheten hamnar i skyttegravskrig. En enkel fråga – "vad är viktigast för dig här?" – öppnar ofta mer än tio argument.

Så tränar du detta

Känslor går inte att öva på i teorin – de måste väckas för att kunna hanteras. Projektsimulators scenarier är byggda för att framkalla verkliga reaktioner: motparten blir defensiv, avbryter eller pressar dig. Efteråt får du se i din egen ordalydelse var du reglerade dig väl och var impulsen tog över. Prova gratis i en vecka på project-simulator.com.